Sagan om älvan och enhörningen

Jag tänkte dela med mig av en underbar saga som kom sig av att två barn lekte med sagofigurer i de två slott vi gjort tillsammans med barnen utifrån tema Ljus och med praktiskt likabehandlingsarbete och språk som pedagogisk intention - Mörkerslottet och Ljusslottet!
(Här nedan finns slotten fotograferade och arrangerade av barnen i appen Piccollage.)

Jag tog genast fram anteckningsblocket och sedan återberättade vi leken tillsammans och gjorde några ändringar för att det skulle få en mer traditionell berättarform med början, mitt och slut. Nästkommande dag renskrev jag sagan på dator. Barnen satt med och vi diskuterade tillsammans om det lät bra eller inte och ord som författare och pegas - en häst med horn har ju ett namn, finns det ett namn även för en häst med vingar? . Barnen själva skrev titeln och sina namn. Dag nummer tre tog vi fram kameran och fotade utvalda delar ur sagan. Jag läste sagan och barnen arrangerade bilderna och diskuterade vilka delar av texten som skulle illustreras.
Dag nummer fyra lade vi in bilderna i datorn och jobbade med att välja ut och beskära samt lägga in dem i texten. Sedan var det bara att skiva ut och läsa för våra vänner!
Vi hade fina boksamtal om vänskap och rätt och fel med de övriga barnen och vi bjöd även in en förskoleklass. Efter ett tag så gjorde vi även en dockteater av sagan och filmade med en i-pad. Sedan blev det filmvisning på smartboarden. De två barnen som var författare fick presentera och berätta om hur de gjort för de andra barnen.

Här nedan följer själva sagan:

Älvan och enhörningen

Det var en gång en älva - en mörkerälva - och en enhörning. De bodde i ett slott, mörkerslottet och de var väldigt bra vänner. 


Men enhörningen kände att han inte riktigt trivdes i det mörka slottet. Det var så mörkt och svart därinne. Enhörningen förklarade för sin vän hur han kände och berättade att han tänkte flytta till ett ljusare hem, ljusslottet, som låg i närheten. Men han lovade älvan att komma och hälsa på.


Älvan tyckte att det kändes tråkigt att enhörningen skulle flytta. Själv trivdes hon väldigt bra i det mörka slottet, hon tyckte att det var så mysigt där. Men nu skulle hon få bo där alldeles ensam.  Dessutom kunde hon inte flytta med till ljusslottet – hon var nämligen allergisk mot ljus. Hon började nysa och hosta så fort hon kom ut i ljuset.
Tiden gick. Enhörningen trivdes väldigt bra i sitt nya hem och dessutom fick han två nya vänner, Thea och Stella. Man han besökte ändå sin vän älvan så ofta han kunde!

Men en dag när han besökte sin vän så fångade älvan enhörningen! Hon lurade enhörningen att gå ut på takterrassen. Där fanns det en klisterfälla som enhörningen fastnade i.

Älvan kände sig så ensam och ville inte att enhörningen skulle gå hem. Hon förstod ju att enhörningen flyttat för att han inte trivdes, för att han var rädd för mörkret, men hon kände sig ändå lite arg och besviken...

Enhörningens kompisar, Stella och Thea, som han lärt känna i ljusslottet, undrade var enhörningen hade tagit vägen. Varför kom han inte hem igen? Nu hade det hunnit bli kväll!

Thea och Stella tog sina ficklampor och började gå mot mörkerslottet.  De lyste in under alla buskar längs vägen för att se så att inte enhörningen hade fastnat eller skadat sig på vägen hem. 

Men de kunde inte se enhörningen någonstans.Tillslut kom de fram till mörkerslottet.  Där mötte de älvan.
De släckte sina ficklampor eftersom de visste att älvan var allergisk mot ljus. De frågade älvan om hon visste vart enhörningen var. "Nej det vet jag inte” sa älvan. Men Thea och Stella tyckte att älvan såg lite lurig och nervös ut... 

Enhörningen hörde att de stod utanför mörkerslottet och pratade och började ropa på hjälp.
”Jag är fångad uppe på taket!”Älvan förstod att hon var avslöjad.  Men hon ville inte att de skulle rädda enhörningen så hon ställde sig i vägen.  ”Ni får inte komma förbi! Jag vill ha enhörningen här hos mig!”

Då tände Stella och Thea sina ficklampor och lyste på älvan.
Älvan började genast nysa och hosta.

Thea sprang upp på taket och befriade enhörningen medan Stella vaktade älvan.  

Efteråt sa enhörningen att han förlät älvan för att hon fångat honom och att han ville fortsätta vara kompis med älvan - men hon fick lova att inte fånga honom igen och inte någon annan heller!

Älvan sa förlåt och sa att de alla var välkomna att hälsa på en dag och äta tårta. 

På vägen hem så gick de förbi deras vän, den bevingade hästen - pegasen - och drack te.
Det var så mysigt hemma hos hen för hen hade alltid mysbelysning på. Pegasen var nämligen allergisk mot både mörker och ljus. Hen kunde bara vara mitt emellan mörker och ljus – i gryning, skymning och i mysbelysning.

Slut